Anknytningsteori

Under de 3 första levnadsåren skapar vi vårt sätt att relatera till omvärlden vi möter. I mötet med vår omgivning formas ett mönster som vi sen repeterar i våra relationer. Vi skapar relationer genom erfarenhet, vi formas av hur vi blivit bemötta vilket ofta spelar roll när vi går in i nya relationer. Vi utvecklar alltså ett anknytningsmönster, ett sätt att relatera till andra människor. Mönstren kan förändras under livets gång utifrån vår medvetenhet, förmåga och förutsättningar. Genom våra erfarenheter lär vi oss att skapa relationer som präglar vårt sätt att relatera till andra människor, vi skapar ett anknytningsmönster. 

Det kan vara vår tidigaste relation till våra föräldrar och omvårdnadspersoner eller den anknytningen vi i vuxen ålder har till människor i vår närmaste omgivning. Hur vi har lärt oss att relatera till våra närmaste i barndomen kommer bli grunden i ett relationsmönster som vi sedan återskapar genom livet. 

Ditt anknytningsmönster är dock inte hela sanningen om dig. Mycket kan ändras genom goda relationer, insikt, terapi, mod och tålamod. Det kan ge en idè om hur din uppväxt påverkar sättet du bemöter din omgivning och kanske kan du hitta saker som du har lust att utveckla hos dig själv. Vi är alla mångfacetterade och har ofta tillgång till strategier från alla anknytningsmönster. Du kan reagera olika i olika kärleksrelationer eller nära relationer, beroend på vilken typ av partner du väljer, eller vilken kollega eller chef du råka hamna med på jobbet.

Anknytningsteorin säger att ett barns relation till sina föräldrar kommer att påverka hur de senare i livet skapar och upprätthåller både romantiska och vänskapliga relationer. Om vi som barn har saknat trygghet med våra föräldrar, om dom exempelvis varit opålitliga, så kan det bli svårt att lita på andra i vuxen ålder. Studier visar på att det inte endast handlar om våra relationer som helhet, utan hur vi agerar i dom, hur vi pratar och förhåller oss till andra människor i det direkta mötet. Anknytningsteorin grundar sig i studier på att barn kan ha olika sätt att relatera till sina föräldrar eller omvårdnadspersoner. 

Mycket av dagens kunskap kring anknytning bygger på John Bowlbys teori om att vi som barn söker närhet från våra omvårdspersoner, som då blir vår första relation. Hur vi får denna trygghet och hur denna relation ser ut kommer sedan påverka våra relationer genom hela livet. Teorin är sedan vidareutvecklad av olika forskare genom åren, bland annat Mary Ainsworth som delade in barns anknytningsstrategier i fyra olika kategorier. Vidare har anknytningsteorin breddats och undersökts i relation till hur den påverkar oss som vuxna, med utgångspunkt i att hur vi lär oss knyta an till människor som barn kommer manifestera sig på olika sätt i vuxen ålder. Men erfarenheter av andra relationer under uppväxten kan modifiera detta mönster och påverka vårt anknytningsmönster.

Det finns fyra identifierade anknytningsmönster som grundar sig i en individs tidiga relationer. trygg anknytning, otrygg - undvikande anknytning, otrygg ambivalent anknytning och otrygg desorganiserad anknytning. En trygg aknytning ger goda förutsättningar för en stark självkänsla och grundtrygghet. gemensamt för de otrygga anknytningsmönstren är att de kan skapa problem med relationer senare i livet. Men det finns hjälp att få och strategier att utveckla för att ta itu med svårigheterna, både genom samtalsterapi och andra metoder.

Trygg anknytning

Trygg anknytning bygger på att barnet har fått bra relationer till din eller dina omvårdnadsfigurer som har kunnat tillgodose dina behov som liten. Fysisk närhet, tröst, stöd och uppmuntran är viktiga delar för att grunda ett tryggt anknytningsmönster. Barnet har känt att det går att lita på omvårdnadsfigurerna och att de inte försvinner. Detta ger grunden till en god självkänsla och en tilltro till både sig själv och världen.

En tryggt anknyten person känner tillit till sin partner och man är självständig och stark i sig själv. De har en tro på att relationer kan vara trygga och långvariga.

Kännetecken för en trygg anknytning

* Känner sig älskad för den den är

* Kan tydligt uttrycka känslor och behov.

* Ser oftast relationer som kärleksfulla, hjälpsamma och välkomnande.

Otrygg - undvikande anknytning

Personer med en otrygg och undvikande anknytning är ofta vana att bli avvisade. De kan bära på erfarenheter där de har sökt stöd men inte fått gensvar. Som barn fick den otryggt anknytande lära sig att klara sig på egen hand. Omvårdnadspersonerna kunde inte ge respons på barnets behov. De kan också ha varit direkt avvisande eller undvikande. Ett otryggt undvikande barn slutar så småningom att be om hjälp och bli väldigt självständigt.

" den otryggt undvikande anknutna personen kan ha egenskaper som lämpar sig bra på arbetsplatsen eller i skolan, men som kan skapa problem i relationer. "

Som vuxen kan man ha svårt att komma nära och skapa hållbara relationer. Ofta blir de ytliga då den undvikande personen har svårt att öppna sig och visa känslor, och kan bli obekväm av närhet. Korta förhållanden som tar slut när de börjar bli seriösa är vanligt, eller relationer där båda parter distansierar sig från varandra.

Det är vanligt för den undvikande att lyssna mer till tankens kraft än sina känslor, och att försöka resonera sig fram till beslut snarare än att känna efter. Det kan också ta sig i uttryck i att man åsidosätter sina egna behov och känslor till förmån för andras, och man kan bli väldigt omhändertagande - men har svårt att själv ta emot samma omsorg.

Kännetecken för otryggt undvikande anknutna

* Obekväm med närhet och intimitet

* Svårt med att uttrycka känslor och söka hjälp

* Självständiga, resonerande och distanserade

Otrygg - ambivalent anknytning

De personer som har en otrygg och undvikande anknytning beskrivs ofta som kreativa personer som har nära till sina känslor. Många av dessa personer har erfarenhet av att bli avvisade när de har sökt närhet, vilket kan leda till känslor av separationsångest och rädsla. I nära relationer kan personer med otrygg ambivalent anknytn ing antingen ta avstånd eller gå in i relationer med starka behov av närhet.

Om barnet möter en förälder som själv varit upptagen med sina känslor eller som har svårt att lyssna in barnet och vara tydlig med regler och ramar i relationen kan det skapa en osäkerhet hos barnet som blir grunden till en otrygg ambivalent anknytning. Barnet börjar då att lyssna in förälderns behov för att öka sina chanser att få tröst och kärlek - kanske är det bara när föräldern är på bra humör som det finns tillgänglighet för kramar och lek. Detta skapar stress känslor hos barnet som inte kan lita på att föräldern alltid finns där att lita på, och barnet kan då istället bli väldigt bekräftelsesökande.

Kännetecken för otryggt ambivalent anknutna

* Stort, nästan omättligt behov av närhet och intimitet

* Svårt med känsloreglering

* Ständigt bekräftelsesökande och osjälvständiga, kan upplevas klängiga

Otrygg - desorganiserad anknytning

Barn som växer upp i svåra förhållanden med inslag av psykisk och fysisk misshandel eller annat trauma riskerar att utveckla ett desorganiserat anknytningsmönster. En följd av en omvårdare som varit skrämmande och skadlig för barnet. Stora riskfaktorer finns om föräldern är allvarligt psykiskt sjuk, missbrukar eller om familjen lever i extrem fattigdom. Men desorganiserad anknytning förekommer även i familjer som från utsidan ser ut att vara välfungerande. Gemensamt är att barnet inte kan söka stöd, tröst och skydd hos omvårdaren, utan istället ligger källan till rädsla.

Som vuxen kan en desorganiserat anknuten person ha mycket svårt att känna tillit till andra människor och undviker ofta nära relationer helt. De kan även ha en tendens att dras in i destruktiva relationer och både ta emot och utsätta andra för psykisk och fysisk misshandel. De har svårt att organisera sina egna känslor och kan vara oberäkneliga, impulsstyrda och/eller extremt anpassningsbara.

Kännetecknande för otryggt desorganiserat anknutna

* Undviker nära relationer

* Har ofta problem med psykisk ohälsa

* Kan upplevas oberäkneliga, mycket formbara och undergivna eller avvisande